64
I tre veckor har jag tänkt att jag ska skriva här. Att nu ikväll ska jag bryta tystnaden! Imorgon ska jag bryta tystnaden! Okej, men i alla fall till helgen. Det har som synes inte blivit av.
Med tiden har jag utvecklat någon slags ångest inför bloggandet. Klarar inte prestera, det är ju knappt ingen som läser ändå, så varför lämnar jag ut mitt liv såhär? Jag känner en slags hatkärlek inför hela konceptet.
Å ena sidan tycker jag ju om att skriva om vad som händer, vad jag tänker på, lägga ut diverse bilder. Få några få kommentarer som uppmuntrar mig till att fortsätta. Å andra sidan blir jag stressad. Vem som helst kan gå in här. Vem är vem som helst? Vem är åskådare av att mitt liv just nu mer eller mindre faller ihop? Inte blir det särskilt underhållande läsning heller.
Kanske allt det här ändrar sig. Kanske snart. Kanske dröjer det.
förstår ditt tankesätt gumman.. tänker på dig o saknar dig min vän<3
