243
Ena stunden kan man känna sig "on top of the world". Fucking untouchable, titanium, and so on and so on. Alla älskar dig, alla vill vara dig, alla vill vara med dig.
Sedan kan allt raseras. Oftast skrattretande lätt. Man sitter darrande på badrumsgolvet, gråter som att det ej finns en morgondag, eventuellt ligger man i fosterställning och känner sig så himla ensam, missförstådd. Så liten. Inte ens värd det ludd som du hittar på din badrumsmatta (när du ligger med ansiktet neråt och snoret rinner men du kunde inte ha brytt dig mindre).
Ungefär så. Sedan gäller det att ta sig upp igen, och när man minst anar det... Så har man rest sig ur askan. Man kan titta på sig själv i spegeln, säga högt för sig själv att "idag kommer bli en bra dag, idag mår jag bra", kanske rentav fyra av ett bländande leende.
Sedan (efter x antal års erfarenhet, misstag, bragder, lärdomar) så kanske man till och med hittar en balansgång.
Sedan kan allt raseras. Oftast skrattretande lätt. Man sitter darrande på badrumsgolvet, gråter som att det ej finns en morgondag, eventuellt ligger man i fosterställning och känner sig så himla ensam, missförstådd. Så liten. Inte ens värd det ludd som du hittar på din badrumsmatta (när du ligger med ansiktet neråt och snoret rinner men du kunde inte ha brytt dig mindre).
Ungefär så. Sedan gäller det att ta sig upp igen, och när man minst anar det... Så har man rest sig ur askan. Man kan titta på sig själv i spegeln, säga högt för sig själv att "idag kommer bli en bra dag, idag mår jag bra", kanske rentav fyra av ett bländande leende.
Sedan (efter x antal års erfarenhet, misstag, bragder, lärdomar) så kanske man till och med hittar en balansgång.
Kommentarer
Trackback
