249

Så det var det alltså? Allt vi gått igenom och så försvinner du helt plötsligt ur mitt liv - utan ett ord. När det har gått lite tid kommer det bara göra mig ännu mer säker i mitt beslut, just nu... Fan det känns verkligen i hjärtat.


Jag måste släppa det. Acceptera att det slutade så. Sluta lägga skulden på mig själv... Sluta älta. Sluta analysera. Sluta undra varför. Sluta sakna och sörja. Jag måste gå vidare.

Sluta dras till fel killar...

Sluta fly sanningen. Nu är det bara jag igen. Och ja, det blir bättre. Det blir bra tillslut. Det är vägen dit som får en att känna att man lever.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0