64

I tre veckor har jag tänkt att jag ska skriva här. Att nu ikväll ska jag bryta tystnaden! Imorgon ska jag bryta tystnaden! Okej, men i alla fall till helgen. Det har som synes inte blivit av.

Med tiden har jag utvecklat någon slags ångest inför bloggandet. Klarar inte prestera, det är ju knappt ingen som läser ändå, så varför lämnar jag ut mitt liv såhär? Jag känner en slags hatkärlek inför hela konceptet.

Å ena sidan tycker jag ju om att skriva om vad som händer, vad jag tänker på, lägga ut diverse bilder. Få några få kommentarer som uppmuntrar mig till att fortsätta. Å andra sidan blir jag stressad. Vem som helst kan gå in här. Vem är vem som helst? Vem är åskådare av att mitt liv just nu mer eller mindre faller ihop? Inte blir det särskilt underhållande läsning heller.

Kanske allt det här ändrar sig. Kanske snart. Kanske dröjer det.


63

Jag har inte dött. Även fast det kändes lite så igår (brutal bakfylla). Piggnade dock till när Kim kom hit, med en pizzaslice och sin gosiga famn. Vatten och huvudvärkstablett hjälpte det också. Senare lagade vi en nydeilig middag med bland annat helstekt fläskfilé, diverse vitlöksmarinerade grönsaker i ugn och stekt potatis.

Så idag är det måndag. Inte bara en ny vecka, utan en ny månad. Snart firar jag och Kim två år, snart är det jul, snart är det ett nytt år, snart fyller jag 23, snart flyttar jag. Snart är man 40.

Här är förresten lite bilder från i lördags. Vin och massor med tjejsnack!








Och så slutligen två egobilder, för det är så kul, hihihi.




På fredag ska jag förresten till Sverige. Jippi!

RSS 2.0