anniball

Känner mig tjock och ensam. Jävla julmat/julgodis. Det andra vet jag inte riktigt vad jag ska skylla på. Eller jag vet snarare inte vart jag ska börja. ;)





Bra skit. Lyssnar på de här tre låtarna typ hela tiden nu.

Totalt omotiverad i övrigt. Det behöver hända något snart... Något som får mig på fötter igen, något som får mig att börja tro igen. Vad det blir har jag inte en jävla aning om än. Det är nu jag behöver en uppenbarelse, eller ett av mina plötsliga infall. Verkar som att det blir ett besök till Oslo, men inget spikat än.

Snart är det nyår. Jag fick visst något att göra tillslut. Happy times!



Jag och Jannika på juldagen. Awesome bitches. Vi har hjälpt varandra att överleva det här året, minst sagt... Me love you long time!!

Upp tidigt imorgon. Jobba och slita. Tjäna pengar, som jag kan shoppa för!!! ;D Jag var och hämtade ut paket från E.l.f förut. Snart anländer nog mitt paket från Nelly. Smink... <3

Jag har en sådan obehaglig känsla i kroppen. Jag känner mig rastlös men samtidigt konstant trött. Det kryper i fingrarna och hjärtat galopperar. Jag är inte särskilt ledsen/arg men inte heller glad. Ett apatiskt nervknippe.

Jag tror att minskandet av nikotin har en del med saken att göra - men inte allt. Jag ska förresten sluta snusa nu till årsskiftet och har börjat förbereda mig lite... Frågan återstår; what the hell is my problem?

Fem dagars ledighet väntar. Imorgon ska jag träffa Thomas, på lördag är det ju julafton (hallå ostkaka) och på söndag blir det utgång. Sedan har jag inga som helst planer så som det ser ut nu. Gött.

Jag gillar att omge mig själv med färgstarka människor. Som ger mig energi och livslust, som får mig att skratta och som också bidrar med nya sätt att tänka, som lär mig något om livet och dess innehåll.

Många gånger är vännerna en spegelbild av en själv. Jag dras till komplicerade människor, instabila och lite trasiga, och det är nog för att jag på flera plan kan identifiera mig med dem, men också för att jag alltid haft viljan att hjälpa andra som har det svårt.

Frågor på det?

Så kom det där telefonsamtalet som jag väntat på. Som var det enda jag tänkte på för ett tag sedan... Men jag missade det. Två månaders tystnad, och nu är det dags...

Som alltid när det gäller Kim blir jag så skör, för jag känner så mycket, tänker så mycket, älskar så mycket. Imorgon ska jag få höra hans röst igen, och jag går sönder en smula. Precis när man börjat gå vidare drar karusellen igång igen.

Bra start på veckan. I förmiddags kom mamma och pappa förbi på fika. De hjälpte mig även att få upp några tavlor och skruva upp en hylla. Det blev hur bra som helst. :) Nu på kvällen har jag spelat tennis med grabbsen, en fantastisk match! Jag och Cb vann såklart! ;D

Imorgon blir det julbordskryssning med Jannika och Åsa. Fy fan vad vi ska svulla!!! Jag har ju inte varit ute och ätit (svenskt) julbord sedan jag var en bra bit under tio år... Så det var på tiden. På lördag är det dags igen med jobbet, efter att ha bowlat, sedan blir det Hugo för hela slanten! Awesome!!

Och på onsdag är det först jobb, sen eventuellt glögg hemma hos Jalle med några vänner innan vi drar oss till Munken för filmquiz.

...Underbart. Mest positiva jag känt mig på länge.