41

Idag har jag sovit bort HELA dagen. Jag har haft ångest och inte orkat göra ett skit. Värdelös dag med andra ord. Önskar att det kunde vara söndag imorgon också, men näe, back to work. Omotiverad är bara förnamnet.



Men det var en bra dag igår. I alla fall när jag väl kommit hem från jobbet för där var det bara stress. Tog alltför lång tid på mig att göra iordning mig medan Olivia väntade tålmodigt, sedan blev det dricka på en takterass med flera andra svenskar, konsert med Lars Winnerbäck och Melissa Horn, milslånga toalettköer, ont i fötterna, efter det stack jag och Olivia till Hard Rock Café där vi drack cider, McDonalds och sen taxi hem. Sen minns jag inte så mycket mer, hade tydligen varit duktig nog att ta ut linserna innan jag la mig.

Önskar Kim var här och höll om mig nu... Törstar efter hans kärlek, hans pussar på min hals och känslan att just nu är det i alla fall bra.

40



Jag vill ha mörkbrunt hår nu, nu, NU. Om min kära vän Emelie ställer upp (gör du det?) så kanske det blir av inom en snar framtid. Vi får la se.

På lördag blir det Lars Winnerbäck. Det kommer bli så kul! Den stora frågan är; blir det bara ben eller regnponcho? Allt hänger på vädret. Det skulle tydligen vara både sol, moln och regn. Ja men då vet jag preciiis.

Nu bor Olivia i ett kollektiv förresten. Hon bodde aldrig i min lägenhet, utan tillbringade de två första nätterna på hotell med sin mamma. MEN, hon var snäll nog att hjälpa mig städa igår... Och då menar jag städa varenda liten vrå. Det strålar om min lägenhet nu.

Annars då. Vet inte. Allt är ett virrvarr av känslor och tankar och upplevelser.

Jag vill köpa nya kläder. Typ hur mycket som helst. Mina sparpengar ligger risigt till. Men nääe. De ska ju användas till mer förnuftiga ting. Som resor. Ja!

39





Lite gladare, lite fattigare.

38

Livet kan vara ganska oförutsägbart. Fullt av överraskningar som lurar runt nästa hörn.

Mycket på gång just nu. Helst av allt vill jag bara lägga mig ner och gråta tills allt är över. Krypa ihop i fosterställning och överlämna alla beslut till någon annan. Det går ju förstås inte, och i slutändan vill jag ju bestämma själv, men ett facit i handen hade underlättat.

Jag kan inte gå genom hela livet och låta hjärtat visa vägen varenda gång.

Snart kommer min vän Olivia hit. Hon ska bo med mig i min pyttelilla lägenhet tills hon hittat något annat. Det blir trångt men också ganska mysigt, tror jag.

37

Mama, I'm coming home...

36

Jag hatar hur jobbet tar över ens liv, till och med när man är på semester. Otacksamt, dåligt betalt, skitsnack. Jag har fått nog nu, jag vill inte mer...

Och det är så mycket mer jag är trött på just nu. Står och stampar på samma punkt här i Oslo, vet inte om förhållandet leder någonvart då vi uppenbarligen inte har samma mål här i livet. Jag har fått nog nu, jag vill inte mer...

Men samtidigt har jag den där gnagande känslan, den klumpen av ångest i magen. Jag älskar ju honom, och hur skulle mitt liv bli om jag gav upp allt det här? Lämnade allt det som varit min trygghet i över två år? Vad händer om jag kastar mig utför stupet med ögonbindel, vart landar jag, kommer någon ta emot mig?

Jag har fått nog nu, jag vill verkligen inte mer...

RSS 2.0