anniball

Ikväll tycker jag synd om mig själv. Läs detta, och låt sympatin flöda här på bloggen.

Jag är på jobbet. Vi är en för lite idag, så jag får jobba över. Energilös och hungrig får jag äntligen åka hemåt.

När jag är en hållplats ifrån min ringer det från jobbet. Kim som ska stänga butiken har ingen nyckel till kassaskåpet, och det är absolut nödvändigt för att fylla på pengar i kassorna och kunna tömma dem på slutet av dagen.

Jag åker tillbaka till jobbet. Strax över tjugo minuter med buss. Lämnar nyckeln, och så åker jag hemåt igen. Är nu så pass hungrig att jag bara vill laga till något snabbt, har ändå inget hemma, i alla fall inte som är tinat.

Står i kassan och ska betala för en pizza, en chipspåse (det är jag ju värd, så som jag flängt runt) och en dosa snus. Hittar inte korthållaren. Rotar runt i väskan som en idiot. Inser att jag glömt den på jobbet. Blir generad och ursäktar mig.

Går ut från butiken, gråter en skvätt. Kommer hem och lagar äggröra på två ägg, i väntan på att köttfärsen ska tina. Lagar sedan någon halvskum mexikansk gryta. Har den sista snusen inne nu. Magen känns konstig efter maten, och jag blev inte ens särskilt mätt.

Vill bara att den här dagen ska vara över.