117
---
One step closer to the edge
Allt och inget. Fullt schema hela veckan men en tom känsla inombords. Sårad och förvirrad. Nervös. Stress, stress, ångest... Jag orkar inte med skolan. Att ens öppna en bok tar emot, hur ska jag klara av det här då? Vila upp mig på påsklovet, vila upp mig på de kommande helgerna. Nyktert och lugnt. Krossat hjärta. Puss, puss, puss till de som finns där för mig. Jannika, ditt sms betydde så mycket, du anar inte... Du var min stöttepelare när allt annat omkring mig rasade samman. Hur ska jag orka med allt just nu? Det går åt helvete i skolan och killar utnyttjar mig på löpande band. Näe jag förstår faktiskt ingenting alls. Varför blir det så här?
2007-mar-19 @ 22:04 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback (0)
---
Man vill bara ruska om Anna 19 år och säga att allt kommer ordna sig. Det kommer blir bra tillslut. Det spelar ingen roll att du inte klarade att göra ditt bästa i skolan, du kommer hitta någon som älskar dig för den du är, och du kommer att finna dig själv. Du måste bara ta dig igenom en svår period, sådana kommer det förresten flera av, MEN DET BLIR BRA TILLSLUT. Du är starkare än vad du tror.
Att gå tillbaks att läsa vissa grejer man skrivit kan få en att bli förundrad över hur man mådde/tänkte/agerade..
Men du är en stark tjej, bland de starkaste jag känner. Älskar dig! Vi hörs av under veckan, smsa gärna och uppdatera mig om kul saker;). PUSS <3
